Ful i mun

Clas 2010-02-13
Ganska ofta får vi besök av Clas. Han och jag har haft en del gemensamt under den senaste tiden. I vissa fall har jag utvecklats snabbare än honom men på andra områden har han sprungit förbi mig. Clas är sex månader gammal...
... Clas äter gröt ganska obesvärat, utan att få hälften i ansiktet. Jag klarar inte gröt överhuvudtaget...
...Trots sin ringa ålder förstår Clas att han är bättre än jag. Det kan jag se på hans hjärtliga leende, när han tittar på mig. Men det gör inget, leenden och skratt smittar och förlänger livet.

Kan man fortfarande le efter att läkaren har berättat att de hittat cellförändringar i ens mun? Kan man le efter att de har skurit bort stora delar av munnen?
De frågorna får inga direkta svar i denna bok, men efterhand man läser så förstår man att livet går vidare, med såväl svåra stunder som glada. Och att leendena finns där, både utåt och inuti.
Ful i mun, är en ögonblicksberättelse, från livet efter canserbeskedet. Till största delen återgiven i "bloggform".
Den kan förhoppningsvis roa alla läsare, likväl som skänka förtröstan till andra drabbade, och deras anhöriga. Kanske kan den också ge de som jobbar inom vården en inblick i hur patienten uppfattar tillvaron. Ibland skiljer de sig åt, vårdarnas och patienternas sätt att prata, och se på saker och ting

...Inför operationen visste jag att de skulle flytta delar från endera min arm eller mitt bröst till munnen. Naturligtvis är jag hemskt nyfiken på vilket det blev, men till min besvikelse kan jag inte känna något. Hela kroppen, utom hjärnan och ögonen är bortdomnade.
Jag vet inte hur lång tid som förflyter. Det kan handla om minuter eller timmar, det är helt omöjligt att säga...